Varför tar jag alltid fel beslut?
Vad jag än gör blir allting bara sämst.
Det var mitt fel och ändå saknar jag dig otroligt mycket nu.
Jag saknar delvis den du ÄR men mest den du VAR.
Du kanske är samma person och att mina känslor förändrats men jag vill ha samma känsla som då.
Vissa känslor har ju avtagit men det finns nånting kvar.
Jag är bara rädd att om det blir för mycket så kommer allt slockna.
Man måste ju få längta lite också...Ellerhur...Men det finns ju inget att längta efter när jag redan sumpat allt.
Ibland kan jag tänka på dig.
Tänka på en speciell kväll, jag kommer t.o.m. ihåg datumet..
Tänker inte säga det här men jaja back to the thing.
Du var så otroligt snygg den kvällen och jag stod utomhus med en vän, jag höll på att smälta, så snygg var du.
Ditt hår var ruffsigt å aa.
Du var allmänt sexiggggggg.
Jag kan nästan få gåshud och det känns i magen när jag tänker tillbaka på den kvällen.
Jag tror det måste vara den bästa av alla kvällar.
Just stunden där utanför..
Vad gör jag för fel som sumpar allt?
Tänk om jag kunde läsa dina tankar, det är fan min högsta önskan just nu.
Få veta om du ens tänker på mig, vad du tänker.
Är jag dum i huvudet?
Eller vad?
Jag är bara mig själv och jag vet inte vad jag gör för fel, jag försöker bara göra det bästa men det blir aldrig så...


I´m not "Fucking perfect"