Jag har precis läst en blogg, som var väldigt berörande.
Jag vart så rörd att jag började gråta, lite töntigt kanske men så var fallet.

_____________________________________________________________

Nu ska jag berätta om vårat projekt idag.
Jag var i skolan fem över sju där mina vänner väntade.
Vi gick ner i källaren och började ställa i ordning de sista sakerna.
Sen kom resten av klassen runt kvart i åtta.
Klockan tio över åtta ställde sig alla i ordning på sina platser för att Susanne & Mathias
skulle gå vårat spöktåg.
Susanne blev väldigt rädd, haha.
Alla började garva.
Men Mathias bara skrattade.
Sen kom de första barnen vid halv nio, tror jag.
Så följde de andra klasserna.

Nu känner jag bara smärta i axeln och hjärtat.
Axeln vet jag inte varför, smärtan i hjärtat för att jag inte får träffa mamma,
och en kille som jag gillar väldigt mycket!
Men jag har rätt svårt att uttrycka mina känslor, så de killar jag gillat har fått
veta det "för sent".


Nu ska jag fortsätta blogga runt och titta på teven, så kommer lilla Bellan ner snart.
Puss&Kram
PEACE OUT MY FRIENDS!
/